Det är så fantastiskt med barn...innan man fått barn så uppskattar man inte saker ordentligt. Man uppskattar inte att faktiskt få sitta och skita i lugn och ro utan en unge som bankar på dörren och ropar mamma, en make som tjatar på ungen att låta mamma vara ifred och sen en bebis som skriker av hunger..

Man uppskattar heller inte varm mat och dryck. Man ser det som en självklarhet. Själv så minns jag knappt ens hur varmt kaffe smakar...

Ett besök på en resturang förknippar barnlösa med romantik och levande ljus. Jag förknippar det med mc donalds och barn som tjuter över att leksaken är fel färg.

Mina barn har fått mig att uppskatta livet mer. Dom här små stunderna blir att betyda så mycket mer, idag t.ex så hann jag gå på toa ostört. Visserligen var klockan 22 på kvällen. Men ändå! Är det inte ungarna som stör så är det M..


Igår var en minst sagt dålig dag. M och jag bråkade och grälade så illa att jag för en stund (5 timmar) bara kände för att lägga mig i en hög på golvet och självdö...runt 3 på morgonen så hade vi fått ur oss våra känslor och ventilerat allt mellan himmel och jord. Vi bestämde oss för att vi skulle titta på film ikväll och bara ägna tid åt varandra... En tisdagsdate helt enkelt. Vi skulle inte bara ha det idag utan alla tisdagar...Så ofta vi kan i alla fall. Vi gick och la oss som vänner och såg båda fram emot tisdagen.

Och tisdagen kom... Och inte fan hade vi någon datekväll! Det har gått i ett hela dagen så plötsligt insåg vi att klockan var 23.30 och E var vaken... Inte mycket till tisdag kvar. Båda var trötta och inte alls sugna på att umgås. Men trots detta så bunkrade vi under tystnad upp lite chips och läsk framför en film. Jag satt med E i famnen och ammade och M satt en bit bort.. Mysig date va? Kanske inte.. men när E var nöjd och belåten och äntligen somnat om igen så fann jag mig själv ihopkrupen som en nykär tonåring i Es famn, och det var som förut igen, för en sekund var det bara vi två..en chipsskål och en dålig film. Det var kanske inte tisdag längre utan klockan hade passerat midnatt med någon timme. Men vad gör väl det? Livet är svårt att planera, speciellt när det handlar om romantik och kärlek.

Men trots att vi bråkar ibland, sårar varandra och inte riktigt förstår. Så är jag ändå lika nykär nu som när vi träffades, och jag kan fortfarande känna mig som en tonåring där i soffan.. Och det är något jag värderar stort.